Metalheads äter helst sallad! Empirisk fakta

Inser att jag varken hinner och orkar skriva här varje dag, vilket jag egentligen vill. Brukar hinna dyka upp många tankar under dagarna som jag vill få ner här. Men när jag kommer hem så har jag glömt eller så verkar ämnet så trivialt att skriva om.

Jag jobbar på som vanligt på Coop. Tog ett extra pass i lördags eftersom att jag ändå var barnledig. Det var jättekul trots att jag var uppe och sprang runt salladsbaren hela dagen. Det kom massor av besökare från Metalfestivivalen som var några hundra meter ifrån. Det kom kunder redan åtta på morgonen så det var lika bra att öppna baren redan då. När jag väl var klar med att fylla på och städa ena sidan så var det bara att börja om på andra! Runt, runt! Jätteroligt att träffa så mycket folk! Alla var trevliga och glada, även de som verkade ha festat lite för hårt kvällen innan.

Mellan varven kring baren fick jag hoppa in i deli-disken för att förbereda baguetter som skulle snabbt ut i butiken. (Se hela kalaset här )

Foto: Coop extra Fjällbacken

En barndomskompis och hennes kille kom upp från Göteborg över helgen och sov över hos mig istället för att campa på området vid festivalen. Som tack för sovplats så bjöd de mig på en biljett sista kvällen! Vi har inte träffats på säkert åtta år, så vi hade mycket att prata om. Minnen och upplevelser sedan dess. Hur livet är nu med barn, jobb, pojkvänner och livet däremellan. Men vi hade så lite tid med varann så vi hann inte med allt. Jag jobbade på dagarna och de var på festival på kvällen och när jag väl följde med till festivalen var det musik non-stop och omöjligt att höra vad den andre sa. Men det var en trevlig upplevelse och jag är glad att jag fick dela den med henne.

Denna veckan och vecka 31 när jag jobbar har barnen sammanslagning med fritids och förskola. Lyra är på ”sitt” vanliga fritids men Lion är på en förskola åt fel hål, om jag kan få uttrycka mig så. Så Marcin ställer upp med att köra ALLA barnen till sina respektive skolor både denna och vecka 31 för att alla barnen ska hinna med att äta frukost och jag hinna till jobbet utan att behöva gå upp med mina barn i okristligt tid och sedan släpa två hungriga barn runt halva Bomhus. Han är en klippa! ❤ Han har även åkt runt och hämtat upp alla så att vi kommer hem ungefär samtidigt efter att jag slutat jobba. Som tack bjuder jag på middag och som tur var är det bara två veckors tillfällen nu under sommaren som vi behöver pussla så här.

I tisdags var jag ledig så vi började förmiddagen med att äta pannkakor sen mötte vi upp Marcin, flickorna och familjen Svensson vid Lillsjön för att spendera hela eftermiddagen där. Barnen badade oavbrutet och även vi vuxna var i stundvis. Det är så skönt att det finns en badplats så nära till hands med fem minuters promenadväg till närmaste affär för sporadiska glassköp! Nära till busshållplatsen och alltid lagomt mycket folk. Det enda som saknas år en toalett, för det är både barn och vuxna som går iväg och kissar bakom buskarna. Inte så fräscht!

Men för att få gnälla lite också; så har det inte varit en dans på rosor hela veckan. Det är en pärs att få fyra barn att gå och lägga sig och faktiskt somna, inte ligga och tissla och tassla när vi vet att vi ska upp tidigt dagen efter. De ska äta upp sin frukost, klä på sig och borsta tänderna för att hinna i tid på morgonen och alla är de olika bra på olika uppgifter.

Min energi tar slut så fort jag vaknar. Varje dag vaknar jag upp med sprängande värk i ryggslutet som håller i sig hela dagen. Kan inte ligga kvar i sängen utan måste upp med en gång. Mot kvällen är jag så less och humöret är egentligen åt helvete men försöker verkligen att inte låta det gå ut över barnen. Vissa dagar går det bättre än andra. Oftast är det bara att jag inte orkar sitta ner på golvet eller stå upp och gunga allt för länge. Trots alla olika övningar och akupunkturen hos fysioterapeuten så gör det fortfarande ont. Fördelen är att jag fått en remiss till att göra en magnetröntgen, dock är det fyra månaders väntetid och jag blev regisserad för det senaste besöket jag gjorde hos läkaren för att det nu gör ont uppe i bröstryggen och strålar ner i höger arm – inte för ländryggen som gjort ont de senaste 15 åren. Suck! Men, jag som inte tänker ge mig utan kommer få dem att inse sina misstag vid nästa besök. Jag är inte bara snäll och trevlig utan har faktiskt en ganska bra och vass sida när det väl passar mig med. Jag tror vissa läsare har sett den sidan och vet hur detta kommer sluta. Fysioterapeuten verkade redan från början negativt inställd på röntgen och lät inte allt för glad när han fick reda på av läkaren att hon överväger MRT. Vad är ditt problem? Hur svårt ska det va?

I andra nyheter har jag kommit in på högskolan. Om jag vill.

Jag har inte tackat ja än utan överväger att arbeta ett tag och faktiskt ta det där j*vla körkortet nu trots allt. Det här är öppning för tillfälle som jag inte kommer kunna få om jag väljer att studera tre år till.

Fortsättning följer…

Att städa är också terapi

Var hos läkaren på hälsocentralen igår morse eftersom att jag har haft sån yrsel det senaste. Det gungar till och med när jag sitter ner. Pratade även om hur det går med ryggen. Ländryggen gör fortfarande ont men nu har även smärtan uppe vid bröstryggen ökat som nu strålar ner som en brännande känsla i hela armen och stickingar i fingrarna. Så antagligen så kommer hon skicka mig på magnetröntgen efter konsultation med sjukgymnasten.

Tydligen har jag väldigt lågt blodtryck därav yrsel. Fick göra ett EKG som visade normala värden av hjärtat och lämnade några prover som jag får vänta svar på. Så tills vidare rekommenderade hon att jag köper stödstrumpor och dricker mycket vatten!😂

När det kommer till konsultation med sjukgymnasten så var jag även hos honom igår förmiddag. Han satte nålar lite här och var. Spänningarna i musklerna har börjat lätta efter att vi gjort några behandlingar nu men det gör fortfarande ont mellan kotorna (?). Alltså inte i musklerna. När jag påpekar att jag fortfarande har ont på ställen han inte behandlar får jag intrycket av att han inte tror mig. Jag uppvisar inga tydliga tecken på diskbråck eller nåt med nervrötterna och mer svar än så verkar han inte kunna ge och han verkar inte alls pigg på att göra röntgen. Hoppas läkarens ord väger över hans så jag kan få komma vidare.

Utöver krämpor, smärtor och andra åkommor jag verkar dras med just nu så bad jag även att få kontakt med en terapeut. Jag har några minnesbilder från min tonår jag inte verkar kunna reda ut själv som jag hoppas kunna klura ut med terapeuten.

Resten av dagen storstädade jag hela lägenheten. Många kan tycka att på en ledig dag kan en åka ut till stranden eller ta en promenad utomhus i det vackra vädret. Jag stannde inne hela dagen och dammade från golv till (nästan) tak, i alla rum! Fick klart det sista och soporna slängda lagom till att finbesöket från Göteborg rullade in.

En barndomskompis och hennes kille ska på Gefle Metal Festivalen i helgen och behövde någonstans att bo. Klart jag vill att de bor hos mig!

Trist bara att jag redan har skrivit upp mig på jobb hela helgen men jätteroligt att få ses igen!