Bitter

Torsdag

Igår översvämmades Fejjan och Insta av folk som var på Mia Skäringers ”No More Fucks To Give” och biljettköp till nästa års Rammstein-konsert. Fy fan säger jag bara. Fy fan vad jag ville gå på NMFTG! Grät nästan av avundsjuka. Fick stänga ner sociala medier för kvällen. Det stack i ögonen.

Fy fan vad jag vill gå! Stå längst fram på Rammstein så deras flammor från scenen hettar i mitt ansikte! Bussresor är bokade. Folk är taggade!

Själv sitter jag och surar över att jag behövt beställa ny adapter till laddaren, batteri och skärmskydd till telefonen. Bara det är en utgift jag egentligen hållit tillbaka i flera månader men nu går det inte längre. Laddaren har spruckit helt och är nu en säkerhetsrisk . Tittade på vad en ny LG G7 skulle kosta och avbetalningen är halva min pension och livsförsäkring.

Orginalsladden gick sönder förra året nån gång.

Nej. När jag är klar med utbildning, körkort och CSN-lån. Då! När jag är runt 50! Då ska jag gå på eldflammande konserter och skrika mig hes!

 

Girlpower!

Kort repris för de som följer mig på Facebook:

Liten incident på bussen i morse. Barnen gick sidledes bredvid bussen längst med hållplatsen och bussen i väntan på att den ska stanna precis med dörren framför dem. Inte långt, vi pratar max en meter. Inget tjafs eller knuffandes eller så, utan bara i sidled. Jag var precis bakom dem med uppmanade ord om att fortfarande vara försiktiga.

När vi kliver på och jag scannar busskortet, vräker sig chauffören över ”disken” och ska säga åt barnen att de måste stå stilla på hållplatsen när bussen rullar in. Lyra hör inte utan går vidare medans chauffören börjar ”hallå!?”, ropa efter henne. Jag säger åt Lyra att gå och sätta sig, vänder mig åt chauffören, en medelålders vit man och frågar ”Ja?”. Han mansplainar sedan åt mig hur jag ska hålla barnen i schack när vi ska åka buss.

Jag berättar att jag håller koll på mina barn men får inte prata klart innan han avbryter mig och berättar att han redan varit med om när två barn som knuffats och hamnat under bussen. Vilket jag kontrar med; ”att om du ser vart du kör och håller koll på din buss så tar jag hand om mina barn.”

Han blir skitgrinig och säger åt mig att vi ska kliva av! ”Ursäkta. Men ber du oss kliva av för att jag säger att du ska sköta ditt jobb så sköter jag mitt!?”
Gubben vet inte vad han ska ta sig till, blir ännu grinigare, gormar och säger ”jaha men då gör jag så här” , STÄNGER AV BUSSEN och lägger armarna i kors. Jag ler.

”Jaha, men då gör JAG såhär att jag ringer din chef”, tar fram telefonen och letar upp telefonnumret till kundtjänst. Frågar ”Och hur var ditt namn?”. Får svaret ”Det ska du fan i!” (Gubbgrinig till tusen. Jag är cool-lugn) Först då startar han upp bussen igen. ”Nä det är lugnt jag får fram den infon ändå” och går bak i bussen. Chauffören kör som en idiot hela vägen tills vi går av. Vid varje hållplats stannar han längre än nödvändigt, i väntan på att vi ska gå av. Jag får tag i kundtjänst och anmäler honom för dålig service och vårdslös körning.

Sorry lättkränkta mansbebis, du blev precis ägd av en brud!

Ja som texten beskriver ovanför vad jag med om en kort incident på morgonen idag. Har absolut ingen aning om vart detta lågaffektiva bemötande jag har kommer ifrån!? Detta är andra incidenten där jag blivit gormat rätt i ansiktet på som jag bara går ner i totalt, koncentrerat lugn. Däremot sliter jag håret av mig när jag tjafsar med Lion på morgonen om att vi måste göra oss (honom) i ordning för att hinna med bussen till skola, förskola, jobb! Han VÄGRAR gå till förskolan! Varje morgon vaknar han upp med orden ”Vill inte gå till förskolan”. Idag fick jag muta med att vi lämnar storasyster först på skolan och lämnar honom efter. Men detta är ingen muta jag alls kan göra de dagar jag jobbar på Coop! Och han blir ju så tvär! Så där kan det bli en del skäll och utbrott från mitt håll. Vi kom iväg, Lyra hann till skolan i tid och vid förskolan stod Marcin och hans yngsta och väntade på oss. Lion kastade sig i hans armar. Många pussar och kramar.

Kom iväg till gymmet (helt otroligt) idag. Orkade inte så många minuter på trappmaskinen, är rätt mör i benen sen innan, och lyfte lite tungt med benen på några maskiner innan jag gav upp. Inne i omklädningsrummet hade jag känt redan när jag kom, att någon sprayat med hårspray tidigare men när jag kom in efter träningen var det hel ny-besprutat och jag fick kasta mig på inhalatorn. En äldre kvinna som bytte om frågade lite försiktigt om jag var allergisk varpå jag svarar att jag har astma och tål inte kemikalier. Bruden som har besprutat sitt hår tillräckligt mycket för att utrota en hel nation, vänder sig om och utbrister att att vi kan prata med dem om det ”stör oss”. Kvinnan bakom mig säger något om att vi inte ska behöva göra det. Bruden kläcker ur sig att det inte finns något som säger att hon inte får använda hårspray. Jag pekar på en stor lapp som hänger en halv meter ifrån henne och ber henne tänkta själv. Hon snäser att minsann ”alla använder hårspray”. ”Nej” fortsätter jag ”inte alla”. Hon påpekar att då får vi gå någon annanstans då. Jag är redan halv ut genom dörren och frågar om hon menar att jag ska duscha utomhus då kanske? Hon var verkligen lika dum som hon såg ut. Blåst brud.

På vägen hem från gymmet kom jag på sånt jävla bra affärskoncept!

Eftersom många (män *host*) har svårt för det här med att; komma ihåg vad som ska handlas, skriva upp på listan när något är slut, byta toarulle, slänga soporna, tömma disken, byta blöja på barnen, komma ihåg födelsedagar, köpa presenter, möten, extrakläder på förskolan, ta reda på hur tvättmaskinen fungerar, vika tvätt, planera; middagar, familjeaktiviteter, släktresor. köpa in och laga mat, packa inför resor, läsa in och fylla på den gemensamma kalendern, hjälpa barnen med läxor, inbjudningar till kalas.. osv osv. Alltså jag kan fortsätta tills ögonen går i kors.

Och det är inte den respektives (kvinnans *host*) skyldighet att lära upp en vuxen människa dessa självklara saker som ingår i det gemensamma förhållandet. Så kan det finnas en tjänst där en utomstående, låt kalla det en ny typ av Livscoach, som lär upp allt detta! Mot betalning såklart. Alternativet är att skicka hem den respektive hem till sin mamma igen och lära sig allt från grunden därigenom!

Den utbrända projektledaren i förhållandet skulle kunna fylla i ett formulär om vad den respektive saknar för förmågor. Och sen utgår livcoachen därifrån. Som bonus +++ Så ska dessa förmågor inläras att göras utan;

  1. Sura miner
  2. Hot
  3. Tjat
  4. Tacksamhet (Personen är ingen hund, det ska inte behövas ges några belöningar!)
    Utan de ska helt enkelt inläras att göras som en del av det gemensamma förhållandet och bostaden. Ta-fucking-daaaaa!

Så den som har lust att hjälpa mig genomföra denna briljanta affärsidé är välkommen att skicka ett pm. Om ni vill börja smått rekommenderar jag att ni börjar följa ”Mansbebisar” på Instragram. Varje dag och inlägg ökar medvetenheten!

Skalla dagen! Peace