Det gasar på


Nu börjar det bli riktigt drygt med snön. Eller mest att de inte plogar och skrapar ordentligt. Är ett helvete att lämna barnen på sina skolor när det inte går att gå längst med trottoarerna och bilar åker kors och tvärs överallt. Ännu värre på cykelvägen mellan busshållplatsen och min skola. En kort sträcka på ungefär en kilometer känns som en evighet, tjock snö över flera cm tjock is. Överallt! Jag är helt sjukt trött i kroppen efter allt promenerande idag!

Övrigt i skolan idag så fortsatte vi med lunchen som påbörjades igår med köttbullarna. Vi gjorde mängder av potatismos (tänk er att skala ungefär 8 kg potatis!), flera liter sås som smakade perfekt, det bakades Rodenbröd och köttbullarna stektes på innan allt serverades till sällskapet som kom vid lunch.

Efter vår egen lunch fick vi smaka på vår egen glass och chokladsås vi kokade upp igår.

Övat på snygga upplägg. Det behöver övas som sagt! Men både glassen och chokladsåsen var grymt goda!

Eftersom all mat innehöll miljoner liter mjölk och grädde så blev det extra jobbigt att promenera tillbaka till busshållplatsen när vi slutat. Jag kände mig som en gravid Barbamamma!

Efter vårat äventyr från respektive skolor och snödrivspromenad hem, så ville barnen impulsivt (och såklart!) baka! Så det blev direkt in i köket igen för att baka kladdkaka och efter att den hamnat i ugnen så skulle middagen lagas. Efterrätt blev så klart kladdkaka med liten glasskula till. Ingen blev missnöjd över varken mat eller efterrätter idag i alla fall! Efter maten blev det bad och dusch ihop med barnen, läsa bok som Lyra lånat med sig hem från bibblan och sen rätt ner i min säng. Nu sover de gott här bakom mig och jag ska levla Hunter i WoW innan det är dags för mig med.

Lyra hittade på något eget recept på muffins.


JA! Och sist men inte minst! Igår kväll fick jag meddelande att någon i Ryssland försökt logga in på mitt Instagram-konto. Spärrade den j*veln! Cyka blyat!

Den inre stressen vs. verkligheten

Onsdag

Så trött..

Hela tiden. Jämt trött och stingslig. Tappar lätt tålamodet och uppmärksamheten. Ännu värre blir det de veckor jag har barnen.

Men hittills går det bra. I morse gick det faktiskt bra med barnen. Inget långdraget tjafs eller tjat. Lion krängde inte kvar i sängen med orden ”inte förskolan!”. Istället fick jag leenden och vi busade en stund i sängen. Jag gick upp några minuter före barnen och förberedde mackor att äta på väg till bussen. Tryckte igång kaffemaskinen, tvättade av mig gårdagens smink och tog några sekunder av hur fridfulla de ser ut när de sover. Ljudet de ger ifrån sig. Andetagen. Lugnet.

Trots det blev jag stressad att vi skulle hinna med bussen. Vi kom i tid, både till buss och skola. Lion berömde sig själv innan jag själv hann uppfatta hur duktiga de varit på morgonen. ”Idag är jag duktig mamma. Nu är du inte arg”. Det låter så hemskt. Jag är egentligen inte arg, bara trött och stressad. Och huvudet hinner inte med sina egna tankar och barnens småprat, det blir för många intryck samtidigt.

De fick sova hos mig inatt igen. Samma som förra veckan de var hos mig. Jag vet att deras pappa försöker få dem att sova i sina egna rum hemma hos honom. Men jag vet att vi alla sover bättre, tryggare, tillsammans i mitt rum. De har själva bestämt vems tur det var att sova i min säng, respektive madrassen på golvet. Ingen av oss vaknar under natten längre. Eller jo, Lion hann vakna för att gå på toa innan jag hann gå och lägga mig igår. Sen sover vi hela nätterna.

Men ändå är jag så trött när jag vaknar och resten av dagen. Som att jag skulle kunna somna på stället bara jag får blunda lite ifred en stund.

Dagen på jobbet rullade på. Fick allt klart i tid och fick till och med mycket tid över. Finns alltid något att göra så jag gjorde lite småplock och detaljstädning som inte hinns med annars.

Lyssnar på ”Avig Maria” av Mia Skäringer i ljudboken, hon kommer med så många kloka ord på känslor och upplevelser som jag själv inte kunnat sätta fingret på. Hann med bussen till Lyras skola i tid och kom fram lagom till att hon gått från sin avdelning till en annan, 16.20, hon blev sur över att jag kommer precis när hon ska sätta sig för att rita. Alltid är det nåt, antingen är jag för tidig och hon hinner inte med något som hon planerat att göra eller så kommer jag precis i en ny aktivitet. Vill aldrig gå hem. Vi fick vår ”egentid” att prata om dagen medan vi gick till förskolan för att hämta lillebror. Det är vår lilla stund, till och från förskolan, morgon och eftermiddag, då vi inte blir avbrutna och jag får höra hennes tankar.

Hämtade Lion som var ensam kvar med ett annat barn och två pedagoger, 16.45,  Han ville inte heller åka hem utan skulle sova i en koja de byggt. Lyckas övertala honom att följa med, vägrar jacka, vill bara ha tjocktröja och reflexvästen. Får springa till bussen men hinner fram precis när den rullar in. Bra flyt idag! Tjafs om vem som ska gå på först, vem ska få trycka, vem som ska få gå av först. Väller av mig alla påsar och kläder, innanför dörren 17.20, hänger upp jackan och ber Lion, som ligger utsmetad över hallgolvet, att ta av sig ytterkläderna och hänga upp dem. De hamnar i en hög på golvet. det slår aldrig fel. Från och med att jag plockat upp båda barnen och vi väl är hemma är jag helt slut i huvudet. Jag får ta många djupa andetag och bita hårt i tungan för att inte bråka med barnen för småsaker som att ”kom igen nu, snart hemma!”.

Barnen in i vardagsrummet, slår inte på TV’n(!?),  plockar fram pennor och målarbilder som Lyra tagit med sig hem från fritids och nu delar med sig av. Jag går som vanligt rätt in i köket och börjar laga mat. Köpt ihop-plockad grytbas på Coop, tillsätt eget protein och serveras gärna med ihop med ris. Barnen åt ris med sås. Jag tog ett halvt glas vin och sätter mig med min tallrik i den andra soffan. Ja, vi äter oftast i soffan i vardagsrummet. Köket ser ut som fan just nu och barnen äter oftast bättre där utan att jag behöver påminna dem femhundratusen gånger. Vi hinner prata och umgås ändå. Klockan blev snabbt 19.00 och det var dags för sängen. Jag hade köpt kladdkaka med den glömdes så klart bort. Ingen av oss kom ihåg den. Men yoghurt! Det kunde inte Lion vara utan innan det är dags att sova! Spelar ingen roll hur mycket han än äter, får alltid plats med yoghurt. Det måste vara någon slags ersättning för välling som han slutade med för lääääängesen. Ingen yoghurt, han gav, till min förvåning, upp innan jag hann höja rösten.

Sen var det inga problem, tandborstning utan tjat, läsa ur boken Lyra fått med sig hem från skolan och godnattvisor. Lion i min säng och Lyra på madrassen på golvet.

Det blev en dag utav den här dagen med. Utan bråk, utan tjafs och utan att jag får ett psykbryt på ljudnivån. Det uppstod aldrig nån mer än att jag blir stressad av att de vill visa sina teckningar när jag är mitt i matlagningen, min tid att få varva ned dagen, min terapi. Jag tittar och berömmer. Att ha fått den insikten om mig själv. Att det är så tydligt hur mitt humör påverkas av barnens ljud, den inre stressen som kommer – är så skönt! De är barn; som leker, kivas och umgås. Och det är jag; som behöver tänka till en extra gång ”Behöver jag säga ifrån eller är det jag som är överkänslig?”.

Avslutade dagen med att ta ett långt, varmt bad, sen rätt i säng. Håret blött och inoljat med kokosolja i en knut i nacken. Torsdagens outfit – Fluffigt!

(Annons från Kitchen Time.se)
Kampanj på Knivar & Tillbehör – Upp till 50% rabatt, nu fri frakt vid ett köp över 150:- (gäller till 30/11-18)