Från moll till dur

Bloggen har varit lite dyster det senaste, men det är inget jag skäms över eller hymlar med. Ibland är det tufft och allt känns som motgångar. Jag är jävligt duktig på att slå upp fasaden och gå in i rollen som sociala och glada Sofie. Sätta på masken och inte visa vad insidan känner. Det är en reflex. Därför använder jag då bloggen som en ventil för att visa att bakom masken finns en person, en känslomässigt lättpåverkad person.
Dessutom är den här sidan är ett verktyg för mig att få ner mina tankar så att jag i svart på vitt kan reflektera vad jag känner och tycker, för stunden eller längre perioder. Jag mår inte helt okej ibland och jag är väl medveten om det. Jag är också väl medveten om att jag faktiskt har mina ljusa, starka stunder med. Det gäller bara att hitta en balans och bara acceptera att det är så det är. Det är så jag är.

Bloggen är också en plats för mig att spegla det som även är bra! Därför måste jag nu, för min egen skull, reflektera och bevisa för mig själv att jag har ljusa stunder med. Så jag har gjort en lista. Jag gillar listor – Jag har kontrollbehov och gillar när saker är organiserat. Organiserat kaos.

Lördag

Imorgon ska jag jobba 8-16. Ser fram emot det ganska mycket faktiskt. Dels är det CASH CASH(!). Dels är det också rätt chill – några varv runt baren (salladsbaren), fylla på och fronta lite här och där. Kanske sitta i kassan också, vem vet? Där är det rätt trevligt, jag gillar att småprata och skoja med kunderna.

På kvällen har jag bjudit in några vänner till en lugn kväll hos mig (jag har städat som en idiot, råkade kanske bli lite manisk). Några, inte alla, vänner. Jag orkar bara med några i taget. Jag har kommit fram till att jag får ”Social baksmälla”, alltså inte bara pga rödvinet, utan måste dagen efter ett ”stort” socialt sammanhang, ha planerna lite flytande, helst inga alls. Får jag inte en ledig dag, tar det flera dagar att återhämta mig. Så är det med det. Men jag är ändå otroligt taggad och ser verkligen fram emot kvällen! Råkade nog bli lite för maniskt även vid inhandlingen av ostbrickan.. Blir väl så när jag jobbar bland dem hela dagarna.

Alpnaering

Jag var iväg och höll i ett Kryddparty (läs mer här vad det innebär) hos en ny kund i lördags. Det var otroligt givande! Inte bara i försäljningen, utan uppslutningen var otrolig. Och resultatet blev, vad en kallar, en god förtjänst. Jätteroligt att komma ut och visa upp vad jag anser är riktigt bra produkter! Får lite samma känsla när jag demonstrerar produkterna som när jag sitter i kassan på jobbet. Blir lite av en show när kunderna hakar på.

Idag kom beställningen och det är som julafton varje gång! Jag lyckas själv glömma vad jag själv beställt (Ja på ett dygn! Jag är virrig redan nu, tänk hur det blir när jag blir tant!) så det blir en överraskning varje gång! Är jag inte helt utslagen på söndag så ska jag komma iväg för att lämna beställningarna till värdinnan som Kryddpartyt var hos. Smidigt så!

Jul

Japp, jag är redan där. Jag har planerat fram till Januari redan. (Mer om det längre ned) Mamma och hennes man kommer upp till Gävle över jul! Inte bara jag, utan även barnen ser fram emot detta SÅ mycket! Det ska blir så mysigt! Jag ska jobba som vanligt, men med gott samvete med vetskapen att barnen är nöjda med att få spendera tid med mormor.

Brorsan

Det bästa av allt är att lillebror som bosatt sig i Oslo ska komma och bo hos oss över jul! Det blir den bästa julklappen till mig. Vi har inte setts på flera månader. Kommer bli måånga kramar!

Musik

Fick en glad överrasknings notis i telefonen förra veckan. Imagine Dragons har slätt nytt album (Origins) och jag är helt såld! Det gjorde min dag, min vecka! Kan inte sluta lyssna. Jag visste att de hade nåt på gång efter att ha släppt singlarna Natural och Zero , men har inte själv kollat upp när skivsläppet skulle ske. Varje låt på albumet är bra, inte en enda dålig låt! Varje text slår rätt in i hjärtat.

Natural –Will somebody
Let me see the light within the dark trees’ shadows and
What’s happenin’?
Lookin’ through the glass find the wrong within the past knowin’
We are the youth
Cut until it bleeds, not a world without the peace, facing
A bit of the truth, the truth”

West Coast – ”I ain’t no superman, I ain’t no holy ghost
I’m just the one that keeps you up and that you love the most
I’ll be your strong man, I’ll be your West Coast
I’ll be the sun, I’ll be the waves, I’ll be the one you love the most”

Zero – ”I find it hard to say the things I want to say the most
Find a little bit of steady as I get close
Find a balance in the middle of the chaos”

Love – ”All we see is faces, color, color
All the other races, other, other
Why couldn’t you just be my brother, brother?
We don’t have to kill one another, kill one another
All around the world, we are one, we are one
All around the world, we are one”

Real Life –She says that the world is a broken mess
And it’s always on her mind
She cries at the news when the shots ring out
Every single time

And no, I cannot fix it, no, I cannot make it stop”

Barnen

Ser fram emot att barnen kommer hem på måndag. Jag saknar ihjäl mig efter dem denna veckan. Antagligen för att vi bråkade så mycket förra helgen. Jag fick ett ordentligt psykbryt på söndagen. Så jävla tråkigt. Så jävla besviken på mig själv att jag inte kan hålla tillbaka. Resten av veckan hade gått så bra. Vi hade kommit hem och lagat mat ihop och myst massor. Barnen kommer och spontankramas hela tiden. Men Lion vägrar att lyssna och göra vad jag ber honom. Under vardagarna kan Lion ta ett ”Nej” någorlunda bra. Men till helgen är jag så slut i huvudet att tillslut orkar jag inte vara låg-affektiv och pedagogisk längre. Deras småtjafs, gnällande, tjatande och bara det att de ska prata exakt hela tiden ! Jag får härdsmälta i huvudet!

Men! Positivt skulle jag hålla det. Jag längtar efter att de kommer hem igen.

Framtiden

Det här med höga och plötsliga ljud. Att jag tycker det är högljutt när fyra barn LEKER och har roligt med varandra eller när jag hämtar på fritids och får panik av volymen från barnen; har fått mig att backa och resonera ytterligare med mig själv – Jag kommer aldrig klara av att jobba inom skolan, med så många barn. Jag har haft som mål att plugga på högskolan och bli fritidspedagog så småningom. Sett fram emot naturdagar ute, pyssel inomhus, lekar utomhus, att få diskutera och stötta barnen i sina tankar och lärande. Men volymen! Volym som andra inte ens reagerar på. Jag får nästan panik!

Så jag har fått tänka om hur min framtid kan se ut. jag har sökt en vuxenutbildning – Kock och kallskänka. Jag tror att matlagning är min röda tråd. Det är min terapi, min egentid. Jag har haft drömprojekt i flera år och det jag har missat är den gemensamma nämnaren – Maten.

Jag tror genom att utbilda mig inom kök så knyter jag ihop säcken med alla mina tankar och drömmar.
Jag siktar inte (just nu) på att driva en flott restaurang i någon storstad. Jag söker inga stora utmaningar, jag nöjer mig gott och väl med ett skol- eller butikskök till att börja med. Kanske skulle kunna skissa lite under tiden på en annan dröm jag har, som även den involverar matlagning. Att gå tillbaka in i skolan igen som vuxen är en tillräckligt stor utmaning.

Och det ser jag fram emot!

Den inre stressen vs. verkligheten

Onsdag

Så trött..

Hela tiden. Jämt trött och stingslig. Tappar lätt tålamodet och uppmärksamheten. Ännu värre blir det de veckor jag har barnen.

Men hittills går det bra. I morse gick det faktiskt bra med barnen. Inget långdraget tjafs eller tjat. Lion krängde inte kvar i sängen med orden ”inte förskolan!”. Istället fick jag leenden och vi busade en stund i sängen. Jag gick upp några minuter före barnen och förberedde mackor att äta på väg till bussen. Tryckte igång kaffemaskinen, tvättade av mig gårdagens smink och tog några sekunder av hur fridfulla de ser ut när de sover. Ljudet de ger ifrån sig. Andetagen. Lugnet.

Trots det blev jag stressad att vi skulle hinna med bussen. Vi kom i tid, både till buss och skola. Lion berömde sig själv innan jag själv hann uppfatta hur duktiga de varit på morgonen. ”Idag är jag duktig mamma. Nu är du inte arg”. Det låter så hemskt. Jag är egentligen inte arg, bara trött och stressad. Och huvudet hinner inte med sina egna tankar och barnens småprat, det blir för många intryck samtidigt.

De fick sova hos mig inatt igen. Samma som förra veckan de var hos mig. Jag vet att deras pappa försöker få dem att sova i sina egna rum hemma hos honom. Men jag vet att vi alla sover bättre, tryggare, tillsammans i mitt rum. De har själva bestämt vems tur det var att sova i min säng, respektive madrassen på golvet. Ingen av oss vaknar under natten längre. Eller jo, Lion hann vakna för att gå på toa innan jag hann gå och lägga mig igår. Sen sover vi hela nätterna.

Men ändå är jag så trött när jag vaknar och resten av dagen. Som att jag skulle kunna somna på stället bara jag får blunda lite ifred en stund.

Dagen på jobbet rullade på. Fick allt klart i tid och fick till och med mycket tid över. Finns alltid något att göra så jag gjorde lite småplock och detaljstädning som inte hinns med annars.

Lyssnar på ”Avig Maria” av Mia Skäringer i ljudboken, hon kommer med så många kloka ord på känslor och upplevelser som jag själv inte kunnat sätta fingret på. Hann med bussen till Lyras skola i tid och kom fram lagom till att hon gått från sin avdelning till en annan, 16.20, hon blev sur över att jag kommer precis när hon ska sätta sig för att rita. Alltid är det nåt, antingen är jag för tidig och hon hinner inte med något som hon planerat att göra eller så kommer jag precis i en ny aktivitet. Vill aldrig gå hem. Vi fick vår ”egentid” att prata om dagen medan vi gick till förskolan för att hämta lillebror. Det är vår lilla stund, till och från förskolan, morgon och eftermiddag, då vi inte blir avbrutna och jag får höra hennes tankar.

Hämtade Lion som var ensam kvar med ett annat barn och två pedagoger, 16.45,  Han ville inte heller åka hem utan skulle sova i en koja de byggt. Lyckas övertala honom att följa med, vägrar jacka, vill bara ha tjocktröja och reflexvästen. Får springa till bussen men hinner fram precis när den rullar in. Bra flyt idag! Tjafs om vem som ska gå på först, vem ska få trycka, vem som ska få gå av först. Väller av mig alla påsar och kläder, innanför dörren 17.20, hänger upp jackan och ber Lion, som ligger utsmetad över hallgolvet, att ta av sig ytterkläderna och hänga upp dem. De hamnar i en hög på golvet. det slår aldrig fel. Från och med att jag plockat upp båda barnen och vi väl är hemma är jag helt slut i huvudet. Jag får ta många djupa andetag och bita hårt i tungan för att inte bråka med barnen för småsaker som att ”kom igen nu, snart hemma!”.

Barnen in i vardagsrummet, slår inte på TV’n(!?),  plockar fram pennor och målarbilder som Lyra tagit med sig hem från fritids och nu delar med sig av. Jag går som vanligt rätt in i köket och börjar laga mat. Köpt ihop-plockad grytbas på Coop, tillsätt eget protein och serveras gärna med ihop med ris. Barnen åt ris med sås. Jag tog ett halvt glas vin och sätter mig med min tallrik i den andra soffan. Ja, vi äter oftast i soffan i vardagsrummet. Köket ser ut som fan just nu och barnen äter oftast bättre där utan att jag behöver påminna dem femhundratusen gånger. Vi hinner prata och umgås ändå. Klockan blev snabbt 19.00 och det var dags för sängen. Jag hade köpt kladdkaka med den glömdes så klart bort. Ingen av oss kom ihåg den. Men yoghurt! Det kunde inte Lion vara utan innan det är dags att sova! Spelar ingen roll hur mycket han än äter, får alltid plats med yoghurt. Det måste vara någon slags ersättning för välling som han slutade med för lääääängesen. Ingen yoghurt, han gav, till min förvåning, upp innan jag hann höja rösten.

Sen var det inga problem, tandborstning utan tjat, läsa ur boken Lyra fått med sig hem från skolan och godnattvisor. Lion i min säng och Lyra på madrassen på golvet.

Det blev en dag utav den här dagen med. Utan bråk, utan tjafs och utan att jag får ett psykbryt på ljudnivån. Det uppstod aldrig nån mer än att jag blir stressad av att de vill visa sina teckningar när jag är mitt i matlagningen, min tid att få varva ned dagen, min terapi. Jag tittar och berömmer. Att ha fått den insikten om mig själv. Att det är så tydligt hur mitt humör påverkas av barnens ljud, den inre stressen som kommer – är så skönt! De är barn; som leker, kivas och umgås. Och det är jag; som behöver tänka till en extra gång ”Behöver jag säga ifrån eller är det jag som är överkänslig?”.

Avslutade dagen med att ta ett långt, varmt bad, sen rätt i säng. Håret blött och inoljat med kokosolja i en knut i nacken. Torsdagens outfit – Fluffigt!

(Annons från Kitchen Time.se)
Kampanj på Knivar & Tillbehör – Upp till 50% rabatt, nu fri frakt vid ett köp över 150:- (gäller till 30/11-18)